Jag får liksom ingen ordning

Jag trodde jag var stark nog att ta mig ur detta, och jag trodde också att jag hade gjort det. Men av den senaste veckan att döma verkar jag ha misstagit mig. Återigen verkar jag vara tillbaka på ruta ett, samma onda cirkel. Och det ger absolut inget att berätta om det för någon, för då tycker bara folk att man är dum i huvudet. Det krävs tydligen så himla lite för att sitta i smeten igen, men faktum är att det inte är så lätt för mig heller att handskas med detta. Jag styr liksom inte över det längre, det styr över mig.