Idag hade jag och ett par vänner en liten diskussion om cancer, vilket fick mig att tänka tillbaka på ett gammalt blogginlägg jag gjorde för länge sedan i min första blogg. Vare sig folk väljer att tro på detta eller inte vill jag ändå känna att jag gjort vad jag kunnat för att sprida vidare detta till så många människor som möjligt. Därför delar jag ikväll med mig av exakt samma inlägg igen som jag skrev för flera år sedan;
År 2007 dog ca 8 miljoner människor i cancer.
Dessa 8 miljoner kan ha dött förgäves.
På 50-talet fanns det en Australiensare vid namn Ernst T. Krebs Jr. Efter flera års forskning upptäckte denna man en ny vitamin, "Leatrile"(vitamin B17). Efter mycket hårt arbete inom biomedicinen kom han fram till att cancern är en enkel definition på brist av vitamin B17.Han började använda detta vitamin på folk och lyckades även rädda över tusen personer från att dö i cancer.
Allt gick bra enda tills denna nyhet nådde till Amerika. För plötsligt bombaderade det amerikanska livsmedelsverket medierna med en historia, att ett par i San Fransisco hade ätit råa aprikoskärnor och dött. Detta skapade självklart stora rubriker. Vitamin B17 förbjöds över hela världen och dr Ernst hamnade bakom lås och bom. Men det kom även fram att journalister hade föröskt identifiera detta par men aldrig hittat dom. Alltså var både namnen och historien bara en ren bluff. Detta par i San Fransico hade aldrig funnits. Men detta bara tystades ner. Det man skyllde på var att B17 innehåller giftet cyanid. Men vad man även ska komma ihåg är att vitaminet B12 innehåller precis lika mycket cyanid och säljs fritt i hälsokostaffärer världen över. Ett klassiskt exempel på detta missvisande försök är tex ett får som blev döende av cyanid efter att ha ätit vit klöver, som man vet innehåller B17. Detta spreds genast ut. Det man däremot utelämnade var att flera andra får hade ätit exakt samma klöver utan att fått några som helst problem.
Man blev helt enkelt orolig och egoistisk. För tänk om folk helt plötsligt skulle sluta få cancer? Då skulle ju den medicinska industrin förlora miljarders miljarder och gå i konkurs m.m...
Det kom även fram att bittermandeln innehåller en hög dos av vitamin B17. Men man hann knappt blinka innan det blev förbjudet att odla bittermadelträn i Amerika.
Men tillbaka till 50-talet hävdade dr Ernst Krebs att det var fullständigt ofarligt för människor att äta B17. Efter att ha testat vitaminet på djur, använde han sig av en megastor koncentrerad dos av Laetrile, vilken han sedan själv injicerade i sin arm! Drastiskt kanske, men han förblev lika frisk efter det.
Sånt här kan jag verkligen tycka är helt sjukt! Går den medicinska cancerindustrins ekonomi före miljontals människors liv? Ja... tydligen. Och det värsta är att man inte kan göra någonting för att påverka det. Men vet du vad? Om du känner till någon som har cancer, varför inte rekommendera denna vitamin? Vad har du att förlora liksom? Det kanske slutar med att du räddar livet på den människan.
På 50-talet fanns det en Australiensare vid namn Ernst T. Krebs Jr. Efter flera års forskning upptäckte denna man en ny vitamin, "Leatrile"(vitamin B17). Efter mycket hårt arbete inom biomedicinen kom han fram till att cancern är en enkel definition på brist av vitamin B17.Han började använda detta vitamin på folk och lyckades även rädda över tusen personer från att dö i cancer.
Allt gick bra enda tills denna nyhet nådde till Amerika. För plötsligt bombaderade det amerikanska livsmedelsverket medierna med en historia, att ett par i San Fransisco hade ätit råa aprikoskärnor och dött. Detta skapade självklart stora rubriker. Vitamin B17 förbjöds över hela världen och dr Ernst hamnade bakom lås och bom. Men det kom även fram att journalister hade föröskt identifiera detta par men aldrig hittat dom. Alltså var både namnen och historien bara en ren bluff. Detta par i San Fransico hade aldrig funnits. Men detta bara tystades ner. Det man skyllde på var att B17 innehåller giftet cyanid. Men vad man även ska komma ihåg är att vitaminet B12 innehåller precis lika mycket cyanid och säljs fritt i hälsokostaffärer världen över. Ett klassiskt exempel på detta missvisande försök är tex ett får som blev döende av cyanid efter att ha ätit vit klöver, som man vet innehåller B17. Detta spreds genast ut. Det man däremot utelämnade var att flera andra får hade ätit exakt samma klöver utan att fått några som helst problem.
Man blev helt enkelt orolig och egoistisk. För tänk om folk helt plötsligt skulle sluta få cancer? Då skulle ju den medicinska industrin förlora miljarders miljarder och gå i konkurs m.m...
Det kom även fram att bittermandeln innehåller en hög dos av vitamin B17. Men man hann knappt blinka innan det blev förbjudet att odla bittermadelträn i Amerika.
Men tillbaka till 50-talet hävdade dr Ernst Krebs att det var fullständigt ofarligt för människor att äta B17. Efter att ha testat vitaminet på djur, använde han sig av en megastor koncentrerad dos av Laetrile, vilken han sedan själv injicerade i sin arm! Drastiskt kanske, men han förblev lika frisk efter det.
Sånt här kan jag verkligen tycka är helt sjukt! Går den medicinska cancerindustrins ekonomi före miljontals människors liv? Ja... tydligen. Och det värsta är att man inte kan göra någonting för att påverka det. Men vet du vad? Om du känner till någon som har cancer, varför inte rekommendera denna vitamin? Vad har du att förlora liksom? Det kanske slutar med att du räddar livet på den människan.
